Varje gång jag kommer på besök har hon glömt bort att vi känner varandra.
Hon äter mos och gröt och hon gnagar på brödbitar.
När hon blir bekymrad rynkar hon ögonbrynen.
När hon skrattar ser man att det fattas tänder.
Hon har yllebyxor och långa strumbyxor.
Hon sover med blöja om natten.
FPA-blanketter, halkskydd
och eftermiddagslur.
Det har gått två år sedan hon föddes.
Hon bor långt borta
och vi har bara setts några gånger ibland.
Tills idag har hon aldrig kommit ihåg mej
när vi träffats igen.
Idag gjorde hon det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar