En spårvagn skramlade förbi genom natten. Natten skramlade genom mitt huvud. Vid tvåtiden gav jag upp och gick upp mitt i natten. Satt i mörkret i köket och åt en surskorpa.
På andra sidan gatan såg jag en nödutgångsskylt som lyste intensivt grön, genom ett fönster på översta våningen i huset mitt emot.
Stadigt som en stjärna i natten.
In case of emergency follow the signs to the nearest exit.
To the exit. The exit nearest to you.
Jag tuggade på surskorpan. Det krasade mellan mina tänder, skrapade mellan mina malande käkar. Ett ganska obehagligt ljud egentligen.
Jag tänkte på mitt liv som är alldeles för kort helt oberoende. Oberoende av vad som händer. Oberoende av om det blir ett förhållandevis långt liv. Oberoende av om jag lever tills jag fyller hundrafyra år. Alldeles för kort.
Surskorpan krasade mellan mina malande käkar. Jag tuggade och svalde. Öppnade kylskåpet som lyste upp mina bara fötter med sitt bleka sken. Tog en mjölkburk och drack direkt ur den. Mitt nattliv. Mitt kök.
Bear in mind that the nearest exit may also be located behind you. Follow the signs.
Jag tuggade och tänkte, medan nöutgångsstjärnan blänkte på andra sidan gatan.
Visar inlägg med etikett under arbete. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett under arbete. Visa alla inlägg
lördag 11 februari 2012
torsdag 26 januari 2012
Aktivistens röst
Så du vill veta vem jag är? Du vill veta hur jag hamnade här?
Och kanske framför allt: Du vill veta om man kan älska en sådan som jag?
Du vill veta om du - kan älska en sådan som - jag. Du vill veta. Vad för slags man som finns inuti aktivisten.
Du vill veta hur allting började och vad jag gjort sedan dess. Då så, det må väl vara. Visst ska jag berätta. För du ska veta att de här händelserna, allt det jag varit med om, allt det jag har gjort, allt blev gjort för att berättas om. Det mesta gjordes naturligtvis under största diskretion, till och med i största hemlighet, men ingenting gjordes för att för evigt förbli okänt. Vår tanke var hela tiden att det skulle pratas om oss, att det skulle pratas om vår sak.
Om vi till en början alltså agerade i det fördolda så var det enbart för att vi själva skulle kunna leva till den dag då vi skulle kunna trycka våra memoarer och berätta om vad vi hade gjort. Det var aldrig meningen att vi skulle försvinna i tystnaden.
Och kanske framför allt: Du vill veta om man kan älska en sådan som jag?
Du vill veta om du - kan älska en sådan som - jag. Du vill veta. Vad för slags man som finns inuti aktivisten.
Du vill veta hur allting började och vad jag gjort sedan dess. Då så, det må väl vara. Visst ska jag berätta. För du ska veta att de här händelserna, allt det jag varit med om, allt det jag har gjort, allt blev gjort för att berättas om. Det mesta gjordes naturligtvis under största diskretion, till och med i största hemlighet, men ingenting gjordes för att för evigt förbli okänt. Vår tanke var hela tiden att det skulle pratas om oss, att det skulle pratas om vår sak.
Om vi till en början alltså agerade i det fördolda så var det enbart för att vi själva skulle kunna leva till den dag då vi skulle kunna trycka våra memoarer och berätta om vad vi hade gjort. Det var aldrig meningen att vi skulle försvinna i tystnaden.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)