En spårvagn skramlade förbi genom natten. Natten skramlade genom mitt huvud. Vid tvåtiden gav jag upp och gick upp mitt i natten. Satt i mörkret i köket och åt en surskorpa.
På andra sidan gatan såg jag en nödutgångsskylt som lyste intensivt grön, genom ett fönster på översta våningen i huset mitt emot.
Stadigt som en stjärna i natten.
In case of emergency follow the signs to the nearest exit.
To the exit. The exit nearest to you.
Jag tuggade på surskorpan. Det krasade mellan mina tänder, skrapade mellan mina malande käkar. Ett ganska obehagligt ljud egentligen.
Jag tänkte på mitt liv som är alldeles för kort helt oberoende. Oberoende av vad som händer. Oberoende av om det blir ett förhållandevis långt liv. Oberoende av om jag lever tills jag fyller hundrafyra år. Alldeles för kort.
Surskorpan krasade mellan mina malande käkar. Jag tuggade och svalde. Öppnade kylskåpet som lyste upp mina bara fötter med sitt bleka sken. Tog en mjölkburk och drack direkt ur den. Mitt nattliv. Mitt kök.
Bear in mind that the nearest exit may also be located behind you. Follow the signs.
Jag tuggade och tänkte, medan nöutgångsstjärnan blänkte på andra sidan gatan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar