När det är natt och man sitter och skriver. Då kan man hamna i ett underligt transliknande tillstånd som kan vara lite skrämmande men också väldigt behagligt. Det finns inga hämningar. Det finns ingen rädsla. Det är bara ord som strömmar genom mina fingrar. Det är bara jag och orden.
Ord som låter. Ord med tyngd och fjärilslätthet. Ord med rytm. Ord någonstans mellan melankoli, resignation och skapande upprymdhet. Ord som man kan tugga på.
Det är fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar