Den här morgonen skulle hon gå till tandläkaren. Trappan upp till andra våningen var lång, dörrarna dekorerade i jugendstil. I väntrummet står en gammal tandläkarstol som ett slags litet museum. Just ett sådant museum som man inte vill hamna på just där och just då, med karies och en hel massa tandsten framför sig.
Hon glider snabbt ut ur det stora väntrummet igen och sätter sig på en skranglig stol i korridoren. Korsar benen, lägger ner det våta paraplyet på golvet, tar en tidning, bläddra lite och ser: I en alldeles tydlig uppenbarelse framför sitt inre öga – hans gängliga nakna kropp och hans ståndaktigt resta kuk.
Tidningen är bortglömd. Hon kniper ihop ena ögat och plirar framför sig. Drar efter andan och blir bara mer andfådd. Skruvar på sig, lägger handen för munnen och kväver en fnissning: ”Voj helvete också”. Drar efter andan igen, tittar upp i taket, ser sig snabbt omkring. Gråblek höstdager utanför fönstret.
Men det är kanske inte längtan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar